japanguitar

I denna bloggen så tänkte jag ta upp ämnet japanska gitarre och basar. Jag kommer inte att behandla skumma plywoodinstrument eller yxor med 7 pickuper, 34 knappar och 12 rattar. Jag kommer helt enkelt att skriva om de kvalitativa instrument som numera är väldigt eftertraktade här i väst. Bland de större namnen finns Greco, Tokai, Burny, Orville och Orville by Gibson.
Fender och Squier JV kommer också att tas upp då de är byggda i Japan men precis som Orville och Orville by Gibson har kända delägare från USA. Jag hoppas att jag kan hjälpa någon att hitta rätt i träsket av modeller och modellbeteckningar genom denna bloggen. Just nu skrivs det en del på de japanska gitarrbloggarna och forumen om att priserna på de japanska instrumenten har i vissa fall flerdubblats och de skyller allt på oss här i väst:) Men många gånger så betalar faktiskt japanerna mer för "rätt" grejor än vad vi svenskar gör så jag håller mig neutral till nuvarande tongångar i Japan.
Det är iofsg inte så konstigt att man betalar för bra grejor och vissa saker är väldigt bra. Exempelvis Tokai LS300 (Les Paul modell) har Brazilian rosewood och Hondurasmahogny, så som Gibson byggde sina pållar på 50talet. Tycker man att honduras mahognyn låter bättre än tex den afrikanska så kan det givetvis vara intressantare att köpa en Tokai än en Gibson. De här träden är ju fridlysta så det går helt enkelt inte att bygga Pållar av dem längre. Japanerna var vintagetokiga redan på 70 och 80talet och de är väldigt detaljfixerade så det är inget konstigt att de ville ha samma trä i pållarna som Gibson hade på 50talet. jag låter någon annan avgöra om det är värt det eller inte.


Det kan också vara av intresse att skriva lite om varför de här så kallade "lawsuit"kopiorna kommer just från Japan och inte tex Sverige. Jag refererar till japanska kopior som lawsuit för det är den allmänt vedertagna termen även om det faktiskt aldrig blev några stämningar eller skadestånd. Japan var loket i världsekonomin under 60, 70 och 80talet och producerade hur mycket som helst till låga priser. Japan är världens näst största marknad och de har alltid varit protektionistiska för att skapa jobb i landet och ge de egna företagen fördelar. Handelstullarna var väldigt höga för de som ville importera utländska produkter till Japan. Denna faktor tillsammans med Japanernas intresse för gamla amerikanska instument utgör grunden för den så kallade lawsuit-eran. Redan på 70talet så var japanerna väldigt intresserade av vintage och de handlade som inga andra gjort förut. Importskatten gjorde att inte gemene japan kunde köpa sig en gammal Fender eller Gibson. En marknad fanns men det fanns inget utbud. Så de japanska gitarrtillverkarna köpte upp en massa olika instrument och kopierade dem. De byggde 50tals kopior på Strator av hög kvalitet medans Fender spottade ut blytunga askbitar med väldigt varierande kvalitet. Inte konstigt att det gick bra det. Det tog 5 år innan Fender hängde på trenden och ytterligare 6 år innan Gibson vaknade till liv. Vintagehysterin i Japan slutade inte och de som hade lite extra stålar köpte gärna gamla strator och pållar. De amerikanska handlarna skrattade och höjde priserna när japanerna på 80talet åkte över och köpte upp 50 och 60tals gitarrer. Av någon anledning så var japanerna intresserade av 60tals instrument redan i början av 80talet. Skratta bäst som skratta sist kan man kanske säga idag. Stratocrazy som är en av de roligare vintagebutikerna i Tokyo har strax över 140st Strator tillverkade mellan 54 och 71 (de flesta pre-CBS). Samtidigt som intresset för gamla guror ökade så steg givetvis priserna och det gynnade de japanska lawsuit tillverkarna och på den vägen gick det från 77-90. De gyllene åren för lawsuit är förövrigt ansedda att vara ca 77-82 men när det gäller jämnheten i kvaliteten så försvann ihåliga toppar och sånt fusk först 82. Jag tycker att de bästa åren är 79-90 men man ska vara försiktig med framförallt pållar gjorda mellan 79 och 82 för de hade inte slutat med budgetmodellerna där.


Det cirkulerar en del felaktig information och viss sådan har nästan stipulerats som sanningar.
Dagens tips blir att en gitarr som saknar serienummer är nödvändigtvis inte gjord i Korea eller Kina. Jag återkommer till det i något annat inlägg någon gång i framtiden.
Kommer att lägga upp bilder efterhand som jag kommer över intressanta grejor.

Halvintressant info:
Jag behärskar japanska i tal och skrift, har bott många år i Tokyo och ägt massor av japanska lawsuitguror.